Historiken
om Renströmmen
I hörnet av Drottninggatan och Slottsgatan ligger denna mycket vackra byggnad uppförd 1889. Arkitekten bakom huset tros vara stadsarkitekten Karl Flodin och han ritade fasaderna i nyrenässans med drag av nyklassicism
Norrköpings naturliga medelpunkt var i början av 1800-talet Tyska Torget. Där fanns Tyska Kyrkan och Rådhuset. Man höll ullmarknader på torget och där flanerade stadens borgare. Man planerade att bygga ett stort ullmagasin vid Saltängstorget, det som idag är Karl Johans park. Vid det torget låg Skul Jons krog tillsammans med några andra gästbiverier. Det var natuligt att Saltängstorget skulle bli platsen för det första riktiga hotellet. På grund av stadens industriella utveckling kom kraven på ett nytt stort hotell.
Redan när huset var uppfört inreddes ett mindre notell med namnet Grand Hotell men det var 1899 som hotellet byggdes ut och blev större och därmed mer känt. Hotellet fick sitt namn Standard efter en utlyst namntävling som vanns av industrimannen Pehr Swartz och invigdes med pompa och ståt den 1 september 1899.
Ägaren till hotellet var den mycket framgångsrike affärsmannen Edward Ringborg. Han hade från januari 1899 trätt in som ny ägare till huset. Huset blev efter ombyggnaden helt vigt till hotell. Innan ombyggnaden hade byggnaden innehållit både bostäder och butiker i bottenvåningen. Hotellbyggnaden blev stadens finaste hotell, inrett med möbler från den populära möbeltillverkaren Heal & Son i London, som funnits sedan 1810 och som ännu idag tillverkar möbler och marmor från det egna marmorbruket i Kolmården. Den kontinentala mönstret poängterades ytterligare i skyltar på franska, ex. bankettsalens Salle de Banquet och matsalens Salle a Manger. Den pampiga festvåningen inreddes i gustaviansk stil och i empire och på väggarna hängde målningar med motiv från stadens historia.
Standard Hotell blev dåtidens bästa hotell på landsorten. Komforten sattes högt, elektricitet gjorde sitt intåg och vattentoaletter installerades. Strax före sekelskiftet fick dock hotellet konkurrens av bland annat det nyuppförda Göta Hotell (numera Grand Hotell).
För utsmyckningen svarade bland annat konstnären Carl Stenberg som svarade för en stor jugendfris i matsalen. Motivet i medaljongen är taget från ett av de två stadsvapen som användes fram till 1936. Ett krönt N, en spira och en bila. En sköld med samma symboler finns i St Olai kyrkas västra gavelvägg. Vid rivningen av Bankettsalen 1995 höggs stuckaturen ned och återuppsattes till invigningen av Renströmmen 1996. (Bilden till höger).
Edward Ringborg sålde hotellbyggnaden 1907 till Ivar Liebenfeld och vid hans död 1952 ärvdes det av sonen Dani Liebenfeld och dottern Elsie-Ann von Bahr. Det var Ivar som gav Standard gott rykte och han förbättrade restaurangsidan väsentligt. Han var en mycket kunnig och duktig branschman med yrkeserfarenhet från England. Han hade också varit verksam på Grand Hotell och Hotell Rydberg i Stockholm. Ivar såg noga till att de gamla goda traditionerna bevarades och utvecklades. Av de många maträtter som skapades i restaurangköket kan nämnas de engelska pannkakorna som brändes av med glödgat järn. Ivars son Dani tog tillsammans med sin syster över verksamheten och drev den vidare till 1962 då Östra Sveriges Allmänna Restaurang AB tog över.
Efter några års drift beslutades att Standard skulle byggas ut. Man flyttade entren från Drottninggatan runt hörnet till Slottsgatan. Man byggde till 100 rum i anslutning till hotellet mot Slottsgatan. Hotellet invigdes med en större restaurang och med nytillskottet stekhuset ”Den svarta tjuren” 1967.
Den 10 maj 1970 härjades hotellet av en storbrand och det var först efter många timmars arbete som räddningstjänsten kunde få bukt med elden. Branden förstörde ett 70-tal rum. Trots alla besvärligheter kunde man redan samma dag skriva in ett sextiotal gäster, mellan brandslangar och vattenpölar.
Under 1970-talet fanns det stora planer på att bygga ut det gamla hotellet, men först 1982 fick hotelledningen klartecken att rusta ett 90-tal av de totalt 170 rummen.
Några år innan, i augusti 1979, hade restaurangdelen byggts om till Cafe de la Paix, som under några år var en av Norrköpings populäraste krogar. Men i slutet av 80-talet uppdagades det att hotelldelen höll på att sjunka. Nästa slag kom 1989. Då meddelades att Standard Hotel skulle stängas och den 1 december 1990, klockan halv tolv, checkade den siste hotellgästen ut. En anrik epok var över.
År 1994 såldes byggnaden till Pingstkyrkan som i sin tur byggde om och byggde ut med bland annat en kyrksal/kongressal. Byggnaden fick namnet Renströmmen efter namnet på kvarteret och symbolen för Renströmmen blev Östergötlands landskapsdjur – knölsvanen
Byggnadens äldre interiör, i form av bland annat spegeldörrar och stuckaturer, blandas med möbler och inredning i en mer modernistisk stil. En del rum är klädda med träpaneler och andra är mer inredda som forna pampiga salonger. Variationen gör att interiören visar en spännande resa genom olika stilar och ideal.